Ingen som sett Ludwig Mies van der Rohes Barcelonapaviljong, byggd till Världsutställningen 1929 glömmer vad man upplevt. Inte jag heller. Skivorna som bär taket, det flytande inne/ute….på riktigt alltså, man vet verkligen inte var det ena slutar och det andra börjar. Det skulpturala och den svepande känslan av balans.
I Villa Strömstad har jag låtit mig influeras och skapat en villa som rör sig mot tankarna från 1929.
Villan ligger i en vinkel där garage och huvudbyggnad bildar en stiliserad helhet och mellanrummet är överbyggt med tak.
Huvudbyggnaden har fått ett svepande tak med långt överhäng. Detta ger skugga på sommaren. Men viktigast är det spel med sinnena som det långa taket skapar. Hela delen mot terassen består av glasskivor som bara är sammanfogade med mjukfog. Inga karmar “stör” ögar, glaset blir en tunn hinna mellan ute och inne.
Poolen ligger på gården och reflekterar sommarljuset med sin turkosa nattfärg av ljus.
Som Medelhavet utanför staden Barcelona.
